Slakten i Odessa planerades under ledning av Turtjynov

Slakten i Odessa planerades under ledning av Turtjynov

Översättning av Oleg Mezjuev
Ryska originaltexten: http://antifashist.com/stat/24664-2014-05-08-05-35-23.html

Informationen i denna text kommer från en person som arbetar inom de brottsbekämpande myndigheterna. Det är lätt att tro att folk på den andra sidan är icke-människor och fascister rakt igenom, men man bör komma ihåg att fiendesidan inte är så enhetlig. T.o.m. Hitler hade sin egen Stauffenberg. Vissa medlemmar inom den ukrainska juntan blev också chockade över det som hände i Odessa. Vi kan tyvärr inte avslöja uppgiftslämnarens riktiga namn, för då kommer Ukrainas historia att fyllas på med ytterligare en person som har begått ”självmord” genom att skjuta sig själv med två skott i huvudet.

Planeringen av operationen

Efter förlusten av Krim och efter folkrevolutionen i Mariupol kom Odessa att bli den sista kvarvarande sjöhamnen i Ukraina och fick statusen som den andra viktigaste staden efter Kiev. Den av juntan utnämnde borgmästaren i Odessa, Volodymyr Nemyrovskij, hade uppvisat en total politisk oförmåga: på två månader misslyckades han med att skingra folklägret på Kulikovo-fältet, ta kontrollen över polisen samt samordna kontakterna med de fåtaliga ukrainska nationalisterna på plats.

Överläggningarna kring planeringen av operationen i Odessa ägde rum 10 dagar innan tragedin. Ordföranden var Turtjynov personligen. I diskussionen deltog Arsen Avakov (chefen för inrikesministeriet, MVS Ukrainy), Valentyn Nalyvajtjenko (chefen för säkerhetstjänsten, SBU) och Andrij Parubij (sekreteraren inom Nationella säkerhets- och försvarsrådet, SNBO). I konsultationerna deltog också guvernören för Dnepropetrovsk-regionen Igor Kolomojskij.

Idén att använda fotbollsfans (s.k. ultras) i denna operation tillhörde Arsen Avakov. Redan när han var guvernör för Charkov-regionen stod han i kontakt med fotbollsfansens ledare och fortsatte att sponsra dem även senare då han bodde i Italien.

Brottsbekämpande myndigheterna i Odessa fick kontrollen över bataljonen ”Dnepr” som hade överlämnats till dem av Kolomojskij. Han hade fastställt en belöning för varje dödad person – 5 000 dollar.

Förberedelserna

I operationen skulle även Kortjynskijs stridsfolk delta. Det var just de som bar på de röda armbindlarna. Kortjynskijs anhängare fick nyckelrollen under anstiftandet av provokationerna: de framträdde i rollen som ”försvararna” av tältstaden på Kulikovo-fältet och lockade in dess aktivister i Fackföreningarnas hus, där massakern sedan ägde rum.

Runtomkring Odessa satte man upp 15 vägspärrar, som kontrollerades av soldaterna ur bataljonen ”Dnepr-1” som stod under direkt ledning av Kolomojskij, samt av representanter från ”Högra sektorn” både från Dnepropetrovsk och från västra Ukraina. Dessutom hade två bataljoner (s.k. ”hundraden”) från Majdans självförsvarsstyrka kommit till Odessa, de lydde den t.f. chefen för presidentadministrationen Sergej Pasjynskij – samme man som den 18 februari hade stoppats på Majdan med ett krypskyttegevär i bilens bagageutrymme.

Pasjynskij hävdade efter Odessa-massakern att han inte var insatt i operationens detaljer, och att han hade skickat dit sitt folk uteslutande för att ”försvara Odessaborna”. Således uppgick det totala antalet soldater från andra ukrainska regioner till omkring 1 400 personer – ändå påstods det att Fackföreningarnas hus brändes ner av Odessaborna själva.

Från Odessa-polisens håll leddes operationen av regionens polischef Piotr Lutsiuk och hans assistent Dmitrij Futjedzji. Lutsiuk hade fått i uppdrag att neutralisera borgmästaren Nemyrovskij, för att denne inte skulle hitta på något på egen hand, saker som kunde äventyra operationen. Futjedzji ledde personligen de stridande aktivisterna på Gretjeskaja-torget (Grekiska torget), där han som det hette ”sårades”, vilket gjorde att han slapp stå till svars för de fortsatta händelserna.

Man hade redan från början valt 2 maj som datum för operationens genomförande – då skulle det nämligen spelas en fotbollsmatch i staden, vilket skulle rättfärdiga det stora antalet ”ultras”-fans i Odessas centrum och skulle göra det möjligt att minimera antalet Odessabor som skulle komma att bli inblandade i operationen i Odessas centrum – de flesta befann sig utanför staden i samband med 1 maj-firandet.
OdessaThrow

Brännoffersaltaret

2 maj kl. 07:59 anlände till Odessa ett tåg från Charkov med supportrar för fotbollsklubben ”Metalist”, bland dem fanns ”ultras” som skulle delta i operationen. Samtidigt anlände till Odessa soldater från ”Dnepr-1” och ”Högra sektorn”, som tog sig in i staden i små grupper. En del av de stridande från ”Majdans självförsvar” anlände officiellt från Kiev, men de flesta kom till staden billedes och bar inte på några symboler. Odessas poliser hade denna dag fått stränga order om att inte stoppa bilar med nummerskyltar från Kiev, Dnepropetrovsk och Lvov.

Efter middagstid begav sig en del stridande bort mot Sobornaja-torget, som hade valts som mötesplats för dem som skulle delta i ”Marschen för ett enat Ukraina”. De hade till uppgift att organisera folkmassan och leda den mot barrikaderna på Gretjeskaja-torget. En grupp satte på sig Sankt Georgs band [symbol för de proryska demonstranterna / översättarens anm.], satte på sig maskerna och började marschera längs Aleksandrovskij prospekt. Det är just de som förekommer på de mångtaliga bilderna och videoinspelningarna i rollen som ”proryska aktivister”. För att urskilja sina egna bland de riktiga Odessa-aktivisterna, satte provokatörerna på sig röda armbindlar. Poliser som var insatta i detaljerna kring operationen hade också på sig röda armbindlar. De aktivister som inte kände till de detaljerna gav tyvärr efter för provokatörernas uppmaningar och begav sig tillsammans med dem iväg för att ”stoppa fascisterna” – det var så man hade förklarat för dem det som skedde.

Den fortsatta händelseutvecklingen bevittnades av de mångtaliga ögonvittnena. De så att säga ”proryska” provokatörerna ställde sig – med polisens stöd – på rad nära handelscentret ”Afina” (Athena), i korsningen mellan Gretjeskaja-gatan och Vice Amiral Zjukovs gränd. Provokatörerna från fotbollsfansens sida, bland vilka fanns både ”Högra sektorns” aktivister och Kortjynskijs folk, gick till anfall mot dem (det bekräftas t.o.m. av olika Majdan-vänliga aktivister) http://napaki.livejournal.com/100072.html . Bägge sidor använde sig av skjutvapen och det fanns drabbade på de båda sidorna.

Uppgiften som gick ut på att avleda ”de ärliga” fansen från fotbollsmatchen och leda massan mot Kulikovo-fältet genomfördes till fullo. Efter att ha ”lett” folkmassan dit avlägsnade sig provokatörerna till köpcentret ”Afina”, varifrån de kördes iväg av polisen. Bland dem fanns inga döda – bara sårade.

Under tiden som sammandrabbningarna på Gretjeskaja-gatan pågick, förberedde en grupp kriminella från ”Högra sektorn” operationens huvuddel under kodnamnet ”Ola” – kommer från ordkombinationen ”mizbach a-ola”, vilket översatt från hebreiskan betyder ”brännoffersaltaret”. Genom den bakre ingången tog de sig in i Fackföreningarnas hus och förskansade sig nere i källaren och uppe på taket. I denna grupp ingick endast beprövade stridande, som hade erfarenhet av att mörda folk.

Medan folkmassan gick från Gretjeskaja-torget mot Kulikovo-fältet genom stadens centrum, körde en del av provokatörerna om huvudmassan i sina bilar, rusade in i lägret och skapade panik: ”Högra sektorn är på väg hit!”, ”De kommer hit för att döda!” o.s.v. Under provokatörernas ledning, och istället för att skingra sig, gick många av aktivisterna in i Fackföreningarnas hus. En del av dem gick ner i källaren – ingen återvände levande därifrån, folk torterades, dödades, skars sönder med machete. En del fortsatte upp i trapporna. Kvävande och dödlig kolmonoxidgas bildades vid användningen av bensin ihop med napalm. Recepten för dessa cocktails hade utarbetats av Majdans kemister, men hade inte använts av dem där. I Odessa användes denna blandning för första gången och det gjordes avsiktligt: man behövde en massaker med ett stort antal döda, för att sätta skräck i hela landet.

”Slaget” om Fackföreningarnas hus fortsatte under några timmar – under denna tid imiterade några av de stridande ”motstånd” och kastade molotovcocktails från taket, medan andra på ett metodiskt sätt slaktade, ströp och brände människor. För att ingen skulle kunna släcka branden hade man stängt av vattnet i huset.

När operation ”Ola” var över lämnade mördarna från ”Högra sektorn” byggnaden genom sido- och bakdörrarna och tog sig vidare ut på sta’n. Poliserna gick in i byggnaden. Det officiella antalet dödsoffer – 46 personer – avser enbart de som dog på de olika våningarna inne i byggnaden. Huvuddelen av offren nerifrån källaren kom inte att ingå i denna siffra. Det exakta antalet döda kommer knappast någon gång att bli känt, men de flesta källorna nämner 120-130 personer.

Sanningen kan inte döljas

Juntan hade privatiserat polisen och säkerhetstjänsten SBU, men hade glömt åklagaren. Och redan nu säger t.f. huvudåklagaren Oleg Machnitskij: ”Denna aktion hade inte förberetts på någon ”inre nivå”. Det var en planerad, strikt samordnad aktion, i vilken bl.a. representanter för myndigheterna deltog”.

Han kommer knappast få chansen att avslöja namnen på de riktigt skyldiga, men juntan kommer inte att lyckas dölja sanningen kring det som hände i Odessa. Evig skam åt de blodiga mördarna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s